Guld till klubben på Ungdoms SM

I klassen U15 Värja Damer vann Louise Ulltjärn efter en mycket jämn finalmatch.
Så här berättar hon själv om dagen:

Jag visste inför tävlingen att jag hade chanser att vinna. På tävlingsmorgonen följde jag mina vanliga rutiner och funderade inte så mycket.
Sen under poulen (dvs gruppspelet) försökte jag vara koncentrerad på själva fäktningen. Min fäktning var inte helt på topp då, men jag vann ändå alla mina matcher.
Efter pouleomgången så rankas man efter hur många vinster man har och poängskillnad. Jag blev rankad etta, och skulle därmed få en lättare väg i direktelimineringen (dvs cupspelet).
I första direktelimineringsmatchen mötte jag en tjej som jag mött många gånger och kände redan innan matchen att det skullle gå bra, och det gjorde det också. I nästa omgång fick jag möta en tjej jag aldrig mött tidigare, men eftersom hon slagit ut min lillasyster precis innan visste jag vad hon skulle göra. Jag började matchen lite trögt, men jag blev aldrig orolig och kunde vända matchen. I semifinalen fick jag möta ytterligare en tjej jag aldrig mött förut. Hon var från Lund och hade en lite egen stil. Ganska effektiv, så jag fick se upp lite.

I finalen skulle jag möta Clara från Stockholm, en mycket duktig fäktare jag mött många gånger. Jag kände mig ganska nervös innan finalen. Och det blev inte bättre för att det blev så otroligt jämnt. Jag kände att jag behövde vara jättefokuserad och kanske hjälpte nervositeten här. Matchen började väldigt passivt. Ingen ville ta något riktigt initiativ, kanske för att vi bägge två är rätt bra på att kontra och varje litet misstag straffar sig lätt. Sen fick jag in några stötar och matchen fick fart. Ledningen växlade fram och tillbaka och ingen av oss lyckades gå ifrån. Inför sista perioden ledde hon med ett poäng, men jag kunde komma ifatt, och sen få en ledningsstöt. Tyvärr så lyckades Clara få in en stöt i slutet och matchen gick till förlängning.

Efter bara tio sekunder av förlängningen attackerade Clara, men jag var beredd och kontrade in en avgörande träff. Och plötsligt var matchen bara slut. Glädje och lättnad blandades i
mitt inre, jag hade vunnit. Det kändes toppen. Sen blev det kramkalas.

Jag vill tacka min coach Calin för allt han lärt mig och för att han stått ut med mig även när jag inte varit på topphumör. Och tack till alla mina träningskompisar, nästa gång är det eran tur!