Klubbmästerskapet 2002

En gång om året samlas alla medlemmar som vill delta och tävlar i Linköpings Fäktklubbs Klubbmästerskap. Så även i år och precis som tidigare år tävlade vi i alla tre disciplinerna: florett, sabel och värja. Först ut var floretten som startade klockan 10. Vi var lite färre som ställde upp i år än förra året, men nästa år kommer vi såklart vara många fler. Här är i alla fall uppställningen, de som orkade dyka upp på morgonen och fäkta:

I florett, liksom i sabel, krävs det att man har prioritet för att få poäng. För en värjfäktare som jag känns det väldigt underligt och man får tänka efter både en och två gånger på vad man ska göra. Har jag gjort mitt anfall och det blir parrerat kan jag inte längre bara göra en degaché och fortsätta in - min motståndare har tagit över prioriteten. Så man får fäktas annorlunda. Allt går mycket snabbare i florett också, eftersom det är bra att anfalla.

till vänster ser ni Tomas, och till höger Ola. Läser man bilden ser det ut som om Ola tar prioriteten genom att sträcka vapenarmen och anfalla, medan Tomas förbereder sig på att göra en parad och sedan en ripost. Så långt låter allt enkelt, men är det en falsk attack med andra intention? Kan Ola lita på att Tomas inte använder benarbete för komma undan attacken? Ahh... fäktning är vackert.

Här är Ola till vänster och Joakim till höger på pisten, Tomas dömmer matchen. Domaren har ju en hel del att säga till om eftersom det ibland inte är helt självklart vem som hade anfallet, om det var en parad-ripost eller vad. En värjfäktare kan ju till en början kanske påstå att det här är fåniga regler, men när man tänker efter är reglerna utformade för att fäktstilen ska bli rätt. Man kan göra en stoppstöt i florett trots att motståndaren anfaller om man ser till att backa undan och inte bli träffad och det är ju så det ska vara även i värja... även om man där får poängen i alla fall för att man var först, ska man ju egentligen inte bli träffad om man gör rätt... jag ser florett som en mer stilren fäktning som antagligen har större sannorlikhet att få dig levande genom en duell. Det är ju synd att det ska behövas domare för att reda ut alla vapenfraser, det är ju en vacker fäktstil annars.

Annica skötte sekreteriatet, dvs hon såg till att rätt männsikor stog på rätt pist vid rätt tillfälle, och att resultaten fördes in ordentligt. Allt fungerade perfekt. Det hjälper ju att det är bara fyra deltagare att hålla reda på.

Efter floretten var Ola tvungen att gå och Camilla kom, så vi var fortfarande fyra deltagare på sabeln. På bilden ovan är jag till vänster och Camilla till höger. Hon har precis bett mig stå still så att hon inte ska ha några problem med att spetsa mig med sin sabel.

Om florett är snabbt så är sabel snabbare. Wazoom! Allt går otroligt fort, det är nästan skrämmande. Jag hinner aldrig få en uppfattning om en stöt förrän den är över. I min match mot Tomas stod det 4-4 och då är det aldrig tid att ta det lugnt. Attack! Men jag var tvungen att bestämma innan Allé vad jag skulle göra... och i slutändan överlistade Tomas mig, eller förutsåg vad jag skulle göra.

Värjtävlingen kom igång vid 12. Vi var sju deltagare då Mattias fick ändan ur (han skulle inte jobba fick han reda på) och masade sig ner till hallen. Och det visad det ju sig att han gjorde rätt i, titta i resultatlistan. I alla fall, här ser ni vapenkontrollen före tävlingen. Anders kontrollerar sina vapen och vi andra står i kö för att få göra det.

För alla som trodde att jag ordnade allt med mina vapen i onsdags och för en gångs skull hade förberett mig kan jag här lämna en lugnande rapport, som ni ser är det falska rykten som cirkulerar. Det var inget mer allvarligt än en spets som var tvungen att fixas men i alla fall...

Och här är hela gänget efter mästerskapet. Motståndet var hårt i år trots några färre deltagare än förra året. Man kände i alla fall att kvaliteten har blivit bättre och jag hoppas att det fortsätter på det sättet.

Här nedan är alla fäktare som ställde upp i klubbmästerskapet i de olika grenarna. De är, i ordning uppifrån och ner: Tomas, Ola, Joakim, Daniel, Camilla, Mattias, Ulf, Anders och Mattias.

Text: Daniel
Fotografier: Annica och Daniel